Andra sporter

Under min egen barndom och ungdom debatterades det huruvida det var rätt eller fel att snabbt specialisera sig på en idrott, eller hålla på med flera och göra ett val när man närmade sig junioråldern. På ena sidan stod den mjuka skaran och propagerade för faran med att köra för hårt och kanske bränna ut sig. På andra sidan fanns de elitsatsande svinen som var beredda att gå genom eld och vatten för att just hans son skulle bli hockeystjärna.Ni anar på vilken sida jag stod. Inte för att jag egentligen värnade om individerna som så, eller att jag var emot en tidig satsning, oavsett idrott. Nej, det enda som jag brydde mig om var mitt eget fotbollslags framgångar. Jag ville ha med Daniel Olofsson på cup i Luleå, där han poserade på lagbilden med annan grönfärg på sina knickers än alla andra. Magnus Berglunds överstegsfinter, Crisse Abrahamssons eviga dribblingar och Jonte Hedströms krokodiltårar.Men redan i juli/augusti var det slut med deras medverkande. De hade fys med hockeyn. Våra tränare var förbannade och vi spelare försökte övertala dem om att åtminstone spela derbyt mot de värdegrundsbenägna gitarristerna från Sunnanå. Resultatlöst. Hockeyn gick före och fotboll kunde man spela några månader på sommaren för att det var kul. Ganska snart valde (tvingades välja?) de här grabbarna hockeyn för gott.Det här är dock ingen kritik och i efterhand är jag glad över att ovanstående killar valde hockeyn. Jag är också glad över att det idag elitsatsas ännu tidigare och då tänker jag noll på de 95% som offrar allt, men aldrig blir någonting. Jag tänker på mig själv och min glädje när AIK vinner SM-guld med minst hälften av spelarna från egna led. Syftet med inlägget är fortfarande inte alls det här, utan det som ska åstadkommas är en genomgång av andra idrotter som våra hockeyspelare ändå har pysslat med. För det har spelats och tävlats i både det ena och det andra. Vanligast är att en spelare har börjat med något sorts hobbyidrottande efter karriären, men jag kommer även att lyfta fram exempel från ungdom och aktivitet under brinnande karriär. Fotbollen struntar jag helt i. Den har redan avhandlats i det här länkade inlägget:https://parmikaelsson.blogspot.com/2020/09/skelleftea-aik-och-fotbollen.html?m=1Agility: Jag inleder med en liten chansning, som egentligen är en kompensation för djurinlägget som aldrig blev av. Det enda som egentligen fanns att skriva om var att Joacim Eriksson och Robert Ohlsson båda hade döpt sina jyckar till Bianca. Den kärleken som Eriksson hyste för sin Bianca var helt otrolig, med både sjukskrivning från hockeyn i samband med avlivningen och hyllningsmotiv på masken. Han måste ha tänkt tanken att dra iväg på en agilitykurs någon gång, och mer än så krävs inte för att få inleda det här inlägget.Bangolf:Varenda gång, under sommaren 1993, som jag besökte minigolfbanan bredvid Eddahallen var Daniel Olofsson där. Han bodde alldeles i närheten och nötte banorna som få andra. Ryktet sa att han skulle bli Skellefteå Bangolfs nästa powerhouse, men han valde ishockeyn istället. Synd, tycker bara de närmast sörjande.Basket:Det var otroligt spännande att försöka få en skymt av spelarna och kanske till och med få chansen att spana på nyförvärven under en barmarksträning. Nuförtiden skulle det nog aldrig slumpa sig så, att man bara passerar en basketmatch som fungerar som en variant på träning. Men under en sommar i början på 00-talet tog jag en cykeltur till Vitbergsområdet och där, i närheten av badet, hade AIK samlats och körde en basketmatch. Allt jag minns är Patrik Ekholms agerande som guard med låg tyngdpunkt, men det var en fin sommarkväll och suget efter hockey ökade ytterligare.Bowling:Det har lyfts förut, men hur ska man kunna hålla sig från att citera B-O Karlsson inför sin andra säsong i Skellefteå AIK? Första året hade han glidit in sent och kanske inte varit helt fulltränad, men inför nästa säsong skulle han köra. Hårt. Förvisso på egen hand i Boden, men ändå. I en intervju i Norran fick han frågan hur sommaren hade gått och svaret löd: ”Jodå, det har blivit en del bowling.”…I sammanhanget vill jag även lyfta fram Niclas Burström som vid ett tillfälle dök upp på Bowlingkompaniet i stan. Vittnen talar om en total katastrof. Slag i rännan och inte ens i närheten av att nå skamgränsen 100 poäng. Man tror ju att spelarna är bolltalanger en bit över medel, men icke sa Nicke.Boxning:Det var väl inte så att Rasmus Ed