Det gäller att fynda i Hockeyallsvenskan. Där finns det spelare som till ett mycket resonabelt pris kan få en massiv utväxling. Exempelvis Linus Karlsson eller Jesper Frödén. Om sådana spelare tar plats i en toppkedja finns det plötsligt mycket pengar till övrig spets. En strategi som de flesta SHL-klubbarna ägnar sig, men AIK får anses vara bland de bästa i klassen.Nu behöver ju inte de allsvenska spelarna hålla SÅ hög klass, utan vi har också varit mycket nöjda med breddspelare som Patrik Norén och Filip Roos. Pierre-Edouard, Erik Forssell och Erik Andersson. Dubbla guldhjältar som inte belastade lönekontot särskilt mycket. Men det har inte alltid sett ut så här. Under sexton långa år var vi på den rakt motsatta sidan av näringskedjan.Elitserieklubbarna fyndade Johan Backlund, Jimmie Ericsson och Jörgen Sundqvist, medan tårarna trillade nerför våra kinder. Luleå införskaffade ett par breddbackar i Fredrik Svensson och Janne Sandström och Löven roffade åt sig Johan Ramstedt och Fredrik Näsvall. Under de här åren kom våra fynd från ett annat håll. Nämligen uppifrån. Det gällde för AIK att hitta spelare som elitserielagen inte ville ha kvar.På pappret sågs i princip samtliga av dessa nyförvärv som gedigna förstärkningar. På pappret, alltså. Men bara för att man har x antal elitseriematcher på CV:t så betyder det inte att man är tillräckligt bra eller så sugen på att komma till Skellefteå och ge allt inför 2450 personer mot Boden eller Bofors. Vi ska titta igenom samtliga nyförvärv från Elitserien 1990-2005 och betygsätta dessa. 1990/91:Kent Norberg Det var en stukad och misslyckad Norberg som flyttade hit från Modo. Men från att just så pass platsa i ett av Elitseriens sämsta lag gick han in i AIK och var en producerande spelare redan under första säsongen. De tre övriga åren i Skellefteå var han vår klart bäste spelare och vann interna poängligan i stor stil varje säsong. Betyg 5Håkan Strömqvist Nubbens delade flyttlass med Håkan Strömqvist, som inte heller hade haft det så lätt i Modo. Inte minst på grund av stora skadeproblem som även spolierade första säsongen i Skellefteå. Men när skadorna var läkta satte Håkan fart och snittade ungefär 6 mål och 15 poäng/säsong. Hans stora tillgång var dock vansinnesutbrotten och överfallen, och än idag ligger han topp tre bland AIK:s mest utvisade någonsin. Betyg 51991/92:Hans Hjalmar Luleå testade, till låg kostnad, om Hjalmar var en kompetent elitseriespelare. Nu var han varken våldsbenägen eller dump and chase-typen, så det experimentet slog inte särskilt väl ut. Hem till Skellefteå och här producerade han, men laget var sig inte likt, jämfört med när han lämnade oss (efter uttåget) och han orkade bara mobilisera kraft för två säsonger innan han varvade ner i CRIF. Betyg 41993/94:Anders Öqvist (under säsong)Det blev några flyttar mellan AIK och Löven, och i ärlighetens namn så visade det sig att Anders inte riktigt höll i Elitserien. 1993 hade Björklöven turen att gå upp, men det blev bara en match för Öqvist. Sedan flyttade han tillbaka till AIK för gott och ett par rätt bra säsonger. Betyget han får kommer vara ett steg upp, jämfört med vad han kanske egentligen är värd och det beror på att han har säsongskort på sittplats och nästan alltid har på sig matchtröjan med #16. Betyg 31996/97:Erik Nilsén Att han fortfarande var junior och endast hade gjort två matcher i Elitserien för Luleå, spelade mindre eller ingen roll. Elitserierutin!! Nu visade det sig inte hjälpa. Nilsén gjorde fem a-lagsmatcher (där jag har för mig att han åtminstone imponerade i en), men harvade i övrigt på i juniorlaget där han producerade i paritet med David Lundqvist. Betyg 1Alexander VinogradovVinogradov kom till Luleå med stora förhoppningar på sig. Ett par år tidigare hade han spelat OS med Ryssland och dessutom producerat över tid i ryska ligan. Det gick inget vidare i Norrbotten och möjligtvis var hans höga lön konkurshotsspiken i AIK:s kista, men här var han bra. Ett världsklassmål mot Löven och över en poäng/match, samt ett frustrationsmatchstraff. Betyg 41998/99:Jens Nyström (under säsong)Jesse hade definitivt ingredienser som gjorde att han passade in i Luleå, även om disciplinen att vara konsekvent aldrig var hans styrka. Tillbaka till AIK efter att ha tränat extremt mycket styrketräning under sina skadeperioder i Luleå. Tittar man tillbaka på vad han egentligen p