1. Spelarlönerna har skenat rejält i SHL de senaste säsongerna, vilket Expressen berättade förra veckan. Hur illavarslande är det som du ser det – och kan man i svensk hockey göra något åt det? JOHAN SVENSSON – Det som är illavarslande är att spelarbudgetarna i stort sett går i synk med det centrala avtalet med ligan, som ger klubbarna nästan 50 miljoner kronor årligen. Det centrala avtalet grundar sig till stor del med pengarna som kommer från tv-avtalet. Hur är den branschens mående? Inte så bra, kan vi nog konstatera. Kommer SHL att få lika mycket pengar när det avtalet går ut? Förmodligen inte. Därmed kommer man inte att kunna skriva långa och dyra avtal i den utsträckningen efter 2030, när det avtalet går ut, för man kommer inte att veta vad man har att ”leka med” rent ekonomiskt efter dess. Om nästa tv-avtal blir lägre kommer av allt att döma även lönerna att följa med i det. Här och nu vill jag inte måla fan på väggen, men det är klart att det är någonting som ligan måste fundera över när lönerna i varje klubb framöver kommer vara 50 miljoner per trupp och på sina håll mycket mer än så. ADAM JOHANSSON – Det har blivit en naturlig, kanske oundviklig, utveckling för SHL-lagen. Dels på grund av att utgiftsposterna blivit kraftigare och mer svårhanterliga senaste åren på grund av en stigande inflation, som påverkat alla led i föreningarna. Men framför allt har det centrala avtalet, tack vare tv-pengarna, ökat för varje säsong vilket skapat ännu större djup i SHL-sportchefernas spenderar-byxor. Så när ett lag har dragit i väg mot 55-60 miljoner, då har det blivit väldigt lätt för resten att följa efter. Det blir helt enkelt en kedjereaktion som är svår att undvika, för du kan inte hålla dig flytande i SHL i dag om du spenderar runt 30-35 miljoner – som bottenlagen gjorde för blott fyra-fem säsonger sedan. Risken är att allt faller samman om några år, 2030, då det nuvarande tv-avtalet löper ut. Alla vet om hur tv-branschen blött ekonomiskt den senaste tiden och det kommer få sina följdeffekter för alla marknadsparterns, där SHL är inräknat. Det är inte alls säkert att SHL värderas lika högt nästa decennium, under 30-talet, som det har gjorts under 20-talet – och det kommer påverka hur feta spelarnas lönekuvert blir. Färjestad är SHL:s rikaste klubb. Foto: FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN JENNIFER ENGSTRÖM – Det som framför allt är illavarslande är att det är så många klubbar som just nu lever på marginalerna både i SHL och hockeyallsvenskan. Klubbarna har dålig likviditet och har i många fall redovisat negativa resultat de senaste åren, vilket är en tydlig måttstock för hur de mår. Spelarkostnaderna har ökat i takt med att de centrala intäkterna blivit större, men samtidigt har också övriga utgifter stigit sedan pandemin och inflationen. Något som kanske inte hade varit ett så stort problem om även intäkterna hängde med, men det gör de inte i nuläget. Det är det stora problemet som jag ser det. Intäkterna ökar inte i takt med utgifterna och där behöver klubbarna hitta en väg framåt, tillsammans. Man behöver göra SHL mer attraktivt, dra mer människor till arenorna och få fler företagare och privatpersoner att spendera mer pengar på sina lag, hur krasst det än låter. Jag förstår att det sticker i ögonen på folk när man säger det eftersom biljettpriser och liknande redan i dag är höga på sina håll. Men det handlar om att få mer intäkter och på fler sätt. Evenemang i och kring arenan, ökad merförsäljning och merch. Allt sådant hänger ihop. Pengarna måste in så länge de också flödar ut. SANNY LINDSTRÖM – Har lönerna stuckit i väg på grund av rädslan för att åka ur har blivit större? Det är ändå en rimlig fråga att ställa sig. Jag tror det finns ett samband med det förändrade upplägget på upp- och nedflyttning och de skenande lönerna. Jag anser rent generellt att klubbarna måste vara bättre på är att hålla ned lönerna för spelarna i en tredje- och fjärdekedja. Det har man i många fall varit väldigt dåliga på och det är en stor anledning till att lönebudgeterna stuckit i väg. De bästa spelarna och de som får benämnas som stjärnor höjer kvalitén på serien. Den typen av spelare ser jag gärna att klubbarna lastar pengar på. Illavarslande är det först när klubbarna gör minus på sista raden vilket de, trots att pengarna strömmar över dem mer än någonsin, i många fall redan gör. Det handlar väl i grunden om sunt förnuft även om det inte alltid rimmar med rädslan för att åka ur. Jag vet att det finns folk som vill införa lönetak. Det är dock helt omöjligt och strider mot den fria arbetsmarknaden. 2. Trots att Modo tappade poäng mot Färjestad, så plockade man fyra poäng av sex möjliga. Ser du ett ljus i tunneln för laget efter att även ha plockat första bortasegern? JOHAN SVENSSON – Det räcker att titta i tabellen för att det fortfarande ska andas totalt mörker i den där tunneln. Trots att man tog/slarvade bort poäng mot Färjestad och att man tog en trea i Göteborg och snittade två poäng per match under en tuff vecka, så har man nu bara nått upp i lika antal poäng som lag 13 i tabellen, HV71. Det är ett gigantiskt avstånd upp till i första hand Linköping och det kommer krävas full pott under ett antal matcher i rak följd för att man ska vara uppe på samma nivå. Har Modo den kvaliteten? Det är jag tveksam till. Olle Eriksson Ek räddade närmare fem förväntade mål för Frölunda och sådana kvällar har inte målvakter speciellt ofta. Ska Modo vara nära på att ha en chans att reda ut detta så måste man