Loserlag med stort L

På en fest under tidigt 00-tal gick jag på toaletten och gjorde det som behövde göras, med en lätt svår odör som bevis. Besökaren efter mig noterade givetvis detta och hade också promillehalten att påtala stanken när han kom ut. Han visste dock inte vem som var skyldig, men när han frågade erkände jag rakryggat. På en millisekund hade han då lyft högerhanden och format tummen och pekfingret till ett stort L i sin egen panna.Mannen ifråga antydde att jag var en loser som lämnade sådan fruktansvärd lukt, men när jag försiktigt påtalade att losern borde ju vara den som utsattes för stanken blev det lite för svårt att förstå. Många år har gått sedan dess och jag kan vara säker på att luktbevisen inte längre finns kvar. Vad som däremot inte har förändrats sedan den där kvällen är antalet SM-pokaler i prisskåpen hos de lagen som vi ska ta oss an idag. Tre lag som egentligen har både ekonomi, uppbackning av sponsorer och supportrar (åtminstone två av lagen) för att få bättre utdelning än 0 SM-guld tillsammans under de senaste 25 åren.Brynäs halkar sig fram till guld någon gång nu och då. Modo, HV71 och Växjö har vunnit under den perioden. Vi är inte ute efter att klanka ner på något av dessa lagen (idag, åtminstone), utan konstaterar bara att lag som varken sportsligt eller ekonomiskt är ett givet topplag år efter år, ändå lyckas vinna. De tre L-lagen har faktiskt bara ett enda guld tillsammans under de senaste drygt 45 åren. Fascinerande och kul, men det tarvar också en förklaring.Och den förklaringen kommer idag. Du har redan förstått att det handlar om Leksand, Linköping och Luleå. Tre lag som får ses som etablerade SHL-klubbar även om det har funnits inslag av hockeyallsvenskt spel för ett av lagen. På olika sätt misslyckas de här tre lagen att vinna, trots att de egentligen har liknande förutsättningar som Brynäs, Modo, HV71 och Växjö. Ingen skulle nog kunna neka till att det inte vore orimligt om något/några av L-lagen vann guld vart tionde, vart femtonde år. Men de lyckas inte och idag ska vi faktiskt sträcka ut handen till konkurrerande klubbar och försöka ge tips som kan sätta skutan på rätt kurs.LeksandSjälvbilden?De kallar sig för hela Sveriges lag och har rent historiskt haft mycket folk på bortamatcherna som har supportat laget. Det har å andra sidan väldigt många andra lag också, så varför inte tona ner snacket om att Leksand är så fantastiskt. Bara för att ett gäng utflyttade masar fortsätter att heja på sitt lag, betyder inte det att hela Sverige gör det. Kanske ett tunt argument, men vi ville så gärna kritisera den ”sloganen”. Ålderstigen fanskaraDet händer ju att man kommer i kontakt med fans till andra lag och i regel är det människor i 18-50-årsåldern som är aktiva och syns på olika sätt. I Leksands fall känns det oerhört gråhårigt och många gubbar som vad med under storhetstiden på 70-talet som fortfarande kämpar på. All heder till dessa, men hur är det med återväxten och nytänkandet? En dynamisk supportergrupp är en viktig ingrediens om man ska nå framgång. Att stå där på läktaren i vit matchtröja och tjoa och tjimma om hur bra Mats Åhlberg och Dan Söderström var hjälper inte. Vill unga spelare bo i en håla?Skulle alla SHL-aktuella ishockeyspelare få lista var man helst respektive minst gärna spelar, sett till geografi, så spår vi att Leksand hamnar i botten. Skellefteå hamnar nog inte mycket högre, men vi bor åtminstone i en stad och har dessutom trumfkortet att hit kommer man för garanterad utveckling. Leksand har svårt att knyta till sig spelare som är unga och vill ta nästa steg, vilket leder oss till nästa punkt.Ålderstiget och överbetalt Helt okej för Patrik Zackrisson att avrunda karriären i Leksand till en peng som han inte hade fått någon annanstans.  Två år med månadslönen 280000kr gör att Anton Lindholm kan göra avkall på övrig livskvalitet. Tittar vi på truppen från 22/23, så var det antingen gammalt, utländskt och/eller överbetalt. Per-Olof Ejendal lastar in pengar i ett projekt som har svårt att lyfta. I AIK:s fall budgeterar vi med utveckling på spelare under säsongen. Ahnelöv, Camper och Hrivik kommer inte att bli bättre. Men för att kunna locka till sig spets så måste betala mer än många andra. Säsongen 20/21 hade Leksand nästan 20 miljoner mer än AIK i lönekostnader.  PS. Leksand har fått fram många duktiga juniorer senaste åren, men det här inlägget förklarar varför de INTE vinner. DS.Tung, historisk ryggsäck Alla lag har sin historia och sina framgångar och sina drömmande blickar då någon säger ”det var bättre förr”. Men frågan är om det finns något ställe i hockey-Sverige där det var så intensivt mycket bättre förr? Tre raka SM-guld i mitten på 70-talet och därefter i princip ingenting. Att då ha fans som ofta hänvisar till vilken stor och framgångsrik förening som Leksand är blir lite skevt och en börda att bära för spelarna, när de får höra att egentligen är kravbilden att LIF ska vara ett topplag. För så har det alltid (läs skarven 60-70-talet) varit. Linköping The big four Likt vissa andra poplag så lyckades Linköping gena sig förbi den långa etableringsfasen som lag vanligtvis går igenom. De blev snabbt ett ”big four”-lag, ett begrepp som där och då innebar att Färjestad, Frölunda, HV71 och Linköping skulle vinna alla SM-guld under många år. Detta mest baserat på god ekonomi.Cluben tog sig till två SM-finaler och ledde dessa med 2-0 och 2-1 i matcher innan de hittade ett sätt att förlora. Och det är väl det vi menar med rubriken. De hade sin chans, tog den inte och nu lever de i skuggan av sina egna tillkortakommanden. Det som var så nära segrar och framgångar blev istället en förlorarkultur som sitter i väggarna. Brist på hockeykultur Vi sparkar väl in den öppna dörren och den här rubriken är nog ett påhopp som en hardcore Cluben-supporter inte håller med om eller för den delen förstår. Men är du från Skellefteå och över 40 så vet du att det var roligt så länge som vi hade ett bra herrlag i basket eller bra damlag i volleyboll, men samma sekund som de åkte ut glömde vi och gick vidare.Vi var helt enkelt inte tillräckligt intresserade och det fanns inga medel till ett återtåg. Dessutom förstod vi nog inte de taktiska finesserna eller ens alla regler. Skulle LHC åka ur, vilket ju är troligare än guld, så kommer 95% av de ”intresserade” fansen att försvinna. Hockeyn har inte tillräckligt starkt fäste i bygden.RekryteringarnaDå syftar vi främst på ledarsidan. Niklas Persson? Bert Robertsson? Johan Åkerman? Nu sparkar jag oss själva till 2/3 på smalbenet, men bara för att man en gång varit AIK:are innebär inte det att man är en bra rekrytering för en annan förening. Precis när Linköping kommunicerat nystart, så tog de in tämligen oskrivna kort på viktiga positioner. Fina namn – ja. Rätt personer – nja. Left over-lagetSå fort en SHL-spelare kommer ut på marknaden under säsong är Linköping där och hugger. En spelare som är på gränsen mellan andra och tredjekedjan är alltid intressant och spås ofta vara en tänkbar spetsspelare. Vi har ingen statistik på det här och har inte ens kollat in trupperna de senaste åren, men känslan är att de tar det som blir över. Själva har vi ju skeppat dit både Nick Sörensen, Tyler Morley och Filip Berglund.Luleå”Vi mot världen”En mentalitet som egentligen är eftersträvansvärd, men som utförs med 0% självdistans och 100% äkta lättkränkthet. De har alla verktygen (utom kanske det viktigaste) att få ihop en fantastisk i vi-känsla i hela Norrbotten (typ), men sätter ständigt käppar i hjulen på sig själv genom att den energin som det borde ge, istället omvandlas till gnäll på domaren, motståndaren, pucken, isen, ja alla.Filosofin Sarg ut så fort du blir det minsta pressad. Hellre en icing för mycket än en för lite. Ha alltid med tredjegubben hem. Chansa inte med pucken, vad du än gör. Vi överdriver väl en smula, Luleå har några fler strängar på sin lyra. Däremot är det defensiven först och år efter år så gör de väldigt få mål. Att svärdet besegrar skölden är inte bara ett fint begrepp, utan också ett gladare och trevligare sätt att leva på. Men det sitter i väggarna i Luleå och varken lag eller supportrar skulle erkänna att vi har rätt. Och då blir det svårt att förändra.Är man en gris eller blir man en gris?Du kan egentligen byta ut ordet gris mot annat nedsättande ord som handlar om att machospela, gnälla eller vara allmänt vårdslös. Konkreta exempel från Luleås värld är Shinnimins hela väsen, Roger Åkerströms utspel om att “ta fram storstakarna” 1996, Skuggan Nilssons mediagnäll mot hur orättvis världen är mot Luleå, Johan Forsbergs tackling på Daniel Fernholm, Osten Bergströms rasistattack mot Yared Hagos. Petter Lasu Nilsson.Det går säkert som Luleå-människa att peka finger mot Jonathan Pudas, Jimmie Ericsson och kanske till och med mot Petter Granberg och mena att de inte är Guds bästa barn. Alla lag har spelare som stör, spelar fult och så vidare. Det händer saker i alla lag, men om jag funderar på övriga SHL-lag finns det inget som kommer nära Luleås aura. Sitter förlorarkulturen i Linköpings väggar, så sitter en annan kultur i Luleås.Kapten Erik Gustafsson kändes väl hyfsat sympatisk när han kom, men kliver mer och mer in i den mallen som kännetecknar en riktig Luleåspelare. Hur hade Oskar Nilsson varit om han hade stannat kvar? Nåja, vår huvudtes är att Luleå borde lägga sin energi på att spela hockey.Kontentan: Leksand har svårt att locka till sig rätt spelare till rätt lön. Linköping har ingen hockeykultur och famlar efter en identitet. Luleå borde ändra tankesätt på alla sätt och vis, och fokusera på att spela en mindre defensiv hockey.