AIK:are vi minns – Joakim Lidgren

Sommaren 1999 blev avstampet för AIK:s stora klassresa. Det hade gått ett par år sedan konkursen var nära, ekonomin var under kontroll och en långsiktig satsning mot Elitserien skulle nu inledas. Ansiktet utåt för den satsningen blev Johan Åkerman, som trollband oss från blålinjen under sju underbara säsonger.Samtidigt gjorde Patrik Ekholm och Fredrik Näsvall entré och tillsammans med Pär Mikaelsson bildade de en superkedja som satte skräck i motståndarna. För första gången på flera år började vi räta på ryggarna en aning åtminstone. Men en femma behöver ju en till back och den sista pjäsen var också ett nyförvärv; Joakim Lidgren.Hans bakgrund var ganska smutsig med bland annat nio säsonger i Björklöven. Detta under en tid då Löven nästan alltid vann derbymatcherna och garanterat hade vi suttit och svurit åt Lidgren som var en av många gröngula spelare som kändes omöjliga att komma åt. En rörlig, spelskicklig back som hanterade spel i alla zonerna.Att kalla honom ”den femte Beatlen” känns fullt rimligt då hans ryktbarhet aldrig nådde samma höjder som de övriga fyra i Skellefteås motsvarighet till den ryska superfemman. Lidgren som Kasatonov då. Hans första säsong var riktigt bra, men under den andra och sista nådde han inte samma höjder. Det har gått 24 år sedan Jocke Lidgren kom hit och vi var nyfikna på vad han hade att säga om sin tid i Skellefteå.Du spelade i Björklöven under stora delar av 90-talet. Vad minns du från derbyna mot Skellefteå?Det var sjukt bra stämning och tuffa tag. Första perioden i Skellefteå fick man hålla i sig. Otroligt roliga matcher med mycket kamp.Fanns det någon särskild Skellefteåspelare som ni skulle hålla ögonen på, eller komma in under skinnet på?Mats Lindgren och Nubben (Kent Norberg) var skickliga spelare att se upp med, men Mikaelsson var otroligt stark och svår att komma åt. Hur kommer det sig att det blev Skellefteå AIK 1999?Löven ville inte satsa på mig det året, utan valde Tomi Hämäläinen istället. Jag pratade med Lasse Marklund och fick ett ruggigt bra intryck av klubben. AIK hade bestämt sig för en ekonomisk sundhet ihop med full satsning, vilket tilltalade mig.Ni var fyra nyförvärv (du, Åkerman, Ekholm och Näsvall) som tillsammans med Pär Mikaelsson bildade en superfemma. Vilken roll hade du?Jag stod för mycket fart i uppspelen och deltog även en del i anfallen. Vi var otroligt offensiva och jag fick säkra upp bakom Åkerman rätt mycket också!Vad minns du annars från din första säsong? Det blev en hel del poäng från din sida.Vi hade en rolig säsong och spelade en offensiv och fartfylld hockey. När slutspelet kom och det drog ihop sig hade vi lite svårare att producera och det lossnade inte riktigt, vad jag minns.Din andra säsong blev åtminstone poängmässigt sämre. Hur ser du på det året?Jag hade lite problem med ett knä i början och det blev inte någon bra säsong. Jag lyckades inte vända självförtroendet och spelade inte som året innan.För min del var det oväntat att du inte blev kvar i Skellefteå. Hur gick snacket?Jag ville prova att spela utomlands och åkte till Linz i Österrike för att testa det.Vad har du för relation till Skellefteå AIK idag?Jag följer hur det går och gläds med den fina resan som klubben har gjort. Resan började ungefär när jag kom dit och den har varit helt fantastisk. Från de ekonomiska svårigheterna i slutet av 90-talet till att vara ledande i svensk hockey.Vem var den bästa spelaren som du spelade med i Skellefteå AIK?Skickligast var Åkerman, men viktigast för laget var absolut Mikaelsson.