Hockeypanelen om kvartsfinalerna, tunga uttågen och ödeskvalet

1. Timrås säsong tog slut redan i åttondel. Är det ett fiasko att lagets säsong tar slut redan här, och hur ska klubben ta ytterligare kliv? JOHAN SVENSSON – Fiasko är ändå hårt, men allvarligt talat så gick Timrå från en kvartsfinal då man pressade Örebro, och laget blev bättre på papperet och man fick jobba vidare med samma tränare. Så det var klart under deras egen förväntan. Det man ska ha klart för sig är att det är extremt tajt. Riktigt bra lag var tvungna att ta platsen via åttondel, och Färjestad och Växjö som går igenom grundserien som etta och tvåa, tvingas nu stöta på Rögle och Luleå. Inte direkt så att de säger ”drömlottning” om vi säger så. Med det sagt, så blev säsongen ändå en missräkning för Timrås ett till vad laget hade förväntat sig, och ska sanningen fram är jag nog lite orolig för hur kommande säsong kommer att se ut. Jokinen är för all del en spännande tränare som gjort det bra i Jukurit, men finländska tränare har ingen stark tradition i elitserien och SHL. Dessutom tycker jag backsidan ser direkt svag ut till den kommande säsongen. Men det kanske passar Timrå att få lite mindre press och förväntningar på sig. Det visade man 22/23 om inte annat. Olli Jokinen. Foto: Liiga ADAM JOHANSSON – Fiasko är att ta i, men ett misslyckande - absolut. Timrå hade en semifinal i sikte, kanske mer, och det var rimligt med tanke på vilken trupp man hade satt ihop. Visst har den varit aningen framtung, vilket varit ett problem när skadorna rasat på backsidan, men som helhet har Timrå ändå haft ett lag med semifinal-potential. Det finns inte heller en sak som fallerat utan det är kombination av sviktande form på toppspelare, ojämnhet under säsongen och i matcherna, brutalt svaga special teams-siffror 2024 och turbulens utanför med en sparkad klubbdirektör och en ministorm kring Ante Karlsson i december som fått den här Timråupplagan 23/24 att stanna vid åttondelen. Nu kommer en viss ombyggnation starta och Kimmo Kapanen kommer vara illa tvungen att handla från en annan hylla än tidigare. En generationsväxling ska sakteliga smygas på och det gäller att Kapanen att fyndar på marknaden för att Timråprojektet inte ska tappa fart. JENNIFER ENGSTRÖM – Beror väl på hur man ser på ordet fiasko. Ett misslyckande är det i alla fall. Men det är inte uttåget mot Rögle och att det händer i åttondelen som är det främsta problemet, utan hur säsongen utvecklade sig. Timrå lyckades vara sämst under den viktigaste delen av säsongen och trots att man relativt tidigt hade vissa problem så väl i det offensiva, som i special teams och andra delar, så blev det aldrig några rejäla förändringar för att få det hela i rätt riktning. Timrås trupp den här säsongen är sett till enskilda spelare på forwardssidan, troligtvis den bästa trupp de kommer ha på flera år. Därför borde man ha utnyttjat säsongen bättre och vågat skruva på mer saker under resans gång. Nu kastade man nästan bort chansen att ta sig långt i ett slutspel, när man aldrig fick stjärnorna att leverera tillsammans. Det finns en hel del saker som behöver hända i hela klubben och organisationen för att Timrå ska bli SHL-mässiga på sikt. Men ser vi bara till A-laget så krävs det ett bättre ledarskap, och då pratar jag inte bara om tränarsidan. Jag menar även inom spelargruppen. Spelarna måste driva det hela framåt, tillsammans. De stora stjärnorna behöver gå i bräschen för det. Jonathan Dahlén och Emil Pettersson. Foto: PÄR OLERT / BILDBYRÅN SANNY LINDSTRÖM – Fiasko att åka ut mot Rögle? Nja. Det skulle jag inte vilja påstå. Timrå har ett bra lag men är någonstans i regionen från plats sex till nio både sett till mina förväntningar och deras faktiska prestation. Offensivt är man i grunden vassa men har haft svårt att få flera kedjor att leverera samtidigt. Dessutom har man haft massvis med skador på sin backsida vilket kostat både poäng och jämnheten sett till prestationer. Frågan som klubben bör ställa sig är om man vid sidan av isen ligger i framkant någonstans överhuvudtaget. Har man en SHL-mässing organisation och i så fall i förhållande till vaddå? Har man de bästa säljarna som säkerhetställer att man kan syresätta verksamheten ekonomiskt? Tänker man nytt och ser möjligheter för att få fler att gå på matcherna? Är styrelsen rätt sammansatt? Har man en juniorverksamhet som håller? Jag betvivlar att man ens tänker i dessa banor utan att man sitter och hoppas att det löser sig om man lägger alla resurser på spelartruppen. Hela organisationen vid sidan av själva laget får steppa upp annars kommer Timrå att sakta men säkert att cementera sig i botten av tabellen. Det går inte att tro att det löser sig bara för att man har ett bra lag på pappret. Organisationen måste sitta ihop och min bestämda uppfattning är att Timrå vid sidan av isen håller hockeyallsvensk klass. 2. Även Örebro åkte ut i åttondelen, vilket enligt många är ett underbetyg. Vad är det som inte stämt i klubben den här säsongen? JOHAN SVENSSON – Man ersatte inte Leo Carlsson och stjärnorn