Luleå mot världen

Med det här inlägget kommer vi att göra vårt bästa för att trycka till allt som har med Luleå att göra. Spelare, ledare, definitivt fansen och även deras spelfilosofi. Men innan vi gör det så ska vi stanna till vid rubriken ”Luleå mot världen”. Är inte just det något som vi vill sträva mot? Att alla andra är jättedumma och att det leder till att vi sluter oss samman som en sköld (pun intended) och på så vis startar en vi mot dom-känsla som driver upp intresset.Björngapet. Norrbotten. Stoltheten. Det finns mycket att samlas kring och i och med att Luleå aldrig aldrig lyckas så finns drivet fortfarande. Publiken kommer till hallen, sluter upp bakom laget och tycker inte alls att det är töntigt att bröla som ett djur (aouh) när Luleå rensar i boxplay. ”Hata” och ”filmare” är standardrop från både ståplats och sittplats, och alla tycker till 100% att allt och alla är emot dem.På sätt och vis känns Luleå som den enda kvarlevan från Neandertalarnas era. Deras SM-guld vanns 1996 i den smutsigaste finalen som någonsin spelats (ett guld som aldrig hade vunnits annars) och det ligger fortfarande i klubbens och fansens DNA att om man ska vinna ska man vara macho och arg. Roger Åkerströms ”nu tar vi fram storstakarna” är inte långt borta 2024 heller.En Luleåbo vaknar arg och kränkt och inte blev det bättre när Skellefteå tog klivet upp och det började byggas upp en rivalitet. Visst väckte Boden ont blod, men de hade glidit isär när de var fast förankrade i varsin division. AIK tog snabbt marknadsandelar (än idag är Luleå ett lag som vi har en otrolig plusstatistik mot) och lika snabbt plockade vi åt oss ikonen Mikael Renberg.Luleå myntade själva begreppet ”Det svarta hotet”, men de anade nog aldrig att styrkeförhållandena skulle svänga så snabbt och så mycket. Osten rasistattackerade Yared Hagos (något som ingen från Luleå tror på, de har aldrig gjort fel). Jonas Fahlman tog en provocerande väg nedanför Luleå-klacken och fick mynt och annat kastat på sig (”han får skylla sig själv, vi gör aldrig fel”).Roger Rönnberg, Roger Kyrö, Jonas Rönnqvist, Petter Lasu-Nilsson!, Skuggan Nilsson, Bulan Berglund. Arga grabbar som lyckats hjärntvätta ett helt län att domarna missgynnar Luleå, SHL hatar Luleå, Jimmie Ericsson är en filmare (även när hälsenan går av). Det finns absolut ingen gräns för hur man kan och får bete sig, för när man blir så där förbannat kränkt måste man få reagera. I ingen annan förening skulle någon yppa orden ”jag skulle kunna mörda”.Den här texten går naturligtvis inte att skriva utan att ha en rejält övertag, både mentalt och statistiskt. AIK har aldrig förlorat i slutspelet mot Luleå och dessutom spelar vi en vacker hockey, medan Luleå går den motsatta vägen. Och det kommer inte att gå att sarg-uta sig till framgång. Men ändra sig? Aldrig! Det betyder ju att Luleå har gjort fel och det händer bara inte. Under säsongen 2022/23 sa Bulan i nästan varje intervju att Luleå egentligen hade varit det bättre laget. Då behöver man ju inte ändra på något. Frågan är om man blir arg och kränkt när man kommer dit eller om de söker den spelar/människotypen? Shinnimin, Tyrväinen och Komarov är människor och spelare som passar som hand i handske i Luleå, men ta en sådan som Erik Gustafsson. Han är ju jättearg nu och domarna är kassa och så vidare. Har han alltid varit så, eller blir man så i Luleå? Hur hade Oscar Möller agerat som norrbottning?Men. För Guds skull! Ändra ingenting. Det må uppfattas som oerhört osympatiskt utifrån, men inne i Luleå-bubblan måste det vara fantastiskt att befinna sig. För varje felaktigt domslut eller svinigt beteende av en motståndare så sluter ni er bara samman mer och mer. Till och med fiaskosäsongen senast (2022/23) gick att vända till en sorts framgång. Nävarna var knutna, storstakarna var framplockade och mot alla odds hade ni Växjö i rejäl gungning. Beundransvärt att lyckas vrida en ursvag säsong till att vara hyfsat nöjda. Att vara uträknade av alla, men ändå kämpa och nästan lyckas är Luleås lott. Så ändra ingenting. Inlägget var definitivt tänkt som ett påhopp, men frågan är om det här inte blev ett