Örebro – Det eviga poplaget

Örebro är en av Sveriges äldsta städer och även en av de bäst placerade, rent strategiskt. Det är nära till både Stockholm, Göteborg och Norge. Gynnsamt förr i tiden vad gäller handel och övriga förbindelser. Gynnsamt nuförtiden för ishockeyföreningen som har ett stort upptagningsområde, både för scouting och nyförvärv som önskar ha relativt nära hem. Från början uttalades namnet på staden ”Horebro”, men vi väljer att stå över den billiga poängen. Till och med när vi ska avhandla ”Miljonkedjan” (som var allt annat än billig) och det är väl snarare Krobbe, Martin och Hardy som skulle kunna passa in under namnet Horebro, än föreningen i sig. Men vi passar på det alltså.Skellefteå AIK har haft föredömligt lite att göra med Örebro. Det bästa är att helt undvika poplag, men i och med den stora rörligheten på marknaden så är det svårt att helt bojkotta laget. Örebro är nämligen ett poplag och kommer så alltid att vara. Under sina 65 år har de hunnit storsatsa från en lägre division, gå i konkurs, byta namn, storsatsa igen och på så vis har de lyckats nå SHL. Nu ses de som ett ganska givet lag i ett slutspel (eller?) och känns allmänt osympatiska.Vi har haft svårt att vinna mot dem, särskilt på bortaplan, men enda gången som det verkligen har bränt till (slutspelet 2023) så slog vi ut dem ganska enkelt med 4-2 i matcher. Annat var det i början av 90-talet när AIK åkte ut mot Örebro i playoff två år i följd. Där och då började ett agg mot Örebro pyra och det gäller än idag. Men vilket lag har man inte ett agg till?När de här andra lag-inläggen görs så är det standard att se över vilka spelare och tränare som har representerat båda lagen och egentligen är det knappt någon av de spelarna som har haft en bättre tid i Örebro än i Skellefteå. Naturligt för all del då vi alltid har varit överst i hackordningen. Har man lyckats bättre i Örebro, beror det i regel på att man inte platsade i AIK.Orvar Bergmark Multitalangen Bergmark som var landslagsman både i fotboll (VM-silver och uttagen i världslaget 1958) och bandy (tre SM-guld) gjorde även två säsonger i Örebros hockeylag. Även där spelade han back och var med och tog upp laget från division tre till tvåan. Rankas väl som tredje bästa Byske-produkt (hockey) efter Pär Mikaelsson och Ulf Hedman. Kenneth Holmstedt Morö-produkten Holmstedt, som var med och vann TV-pucken 1965, gjorde fyra säsonger i Skellefteå AIK, där laget hela tiden pendlade mellan division ett och två. Flytt till Karlskoga och så småningom vidare till Örebro där han fick debutera i Elitserien. En serie som de åkte ur två gånger under Holmstedts tid i klubben. Under de här åren vann AIK SM-guld och under Kenneths sista år dök Miljonkedjan upp. Martin KarlssonHur man kan lämna sin moderklubb för att flytta till ett Division ett-lag är bortom vårt förstånd. Visst, Örebro storsatsade och säsongen efter SM-guldet blev inget vidare, vare sig för Karlsson eller laget, men det känns ju som att klubbhjärta var något som existerade på den tiden. Martin gjorde fyra säsonger i Örebro och de två första blev lyckade med 143 poäng på 71 matcher. Därefter tappades kanske sugen, då de misslyckades med att gå upp. Det blev också en säsong som tränare i föreningen.Krobbe LundbergFlytten till Brynäs var fruktansvärd och att Krobbe sedan flyttade vidare till Örebro gjorde inte saken bättre. Pengarna var väl den stora faktorn, men att vara en stor fisk i en liten damm lockade kanske också. Lundberg blev kvar resten av karriären och totalt blev det sju säsonger i Närke. Precis som för Martin Karlsson var det roligt från början, med stark poängproduktion, men i takt med att satsningen avtog gjorde han färre och färre poäng.Hardy NilssonKan det vara så att ”hårde Hardy” inte vågade komma tillbaka till Skellefteå AIK? Laget och staden som han hade frälst för bara ett år sedan. Skönare då att trappa ner i ett poplag, där publiken inte förstår eller bryr sig så mycket. Tre säsonger med 210 poäng hade vi gladeligen bytt mot att han kommit hem och spänt ögonen i allt och alla. Legenden Hardy Nilsson hade varit starkare så.Hardy Åström 1982 flyttade Åström hem för gott, efter sin andra vända till Nordamerika. Valet föll mycket överraskande på Örebro där han möttes upp av gamla polarna Martin Karlsson och Krobbe Lundberg. Säsongen blev oerhört misslyckad (oklart varför), Hardy står inte bokförd för en enda match och drog vidare för att så småningom vinna SM-guld med Södertälje.Jens Nordin Det skulle dröja tretton år innan nästa AIK:are bytte till den rödvita tröjan. Jens Nordin insåg nog att AIK aldrig skulle gå upp, så varför inte se andra delar av världen. Att valet föll på Örebro var märkligt, men efter två säsonger där så vågade han vidga vyerna ytterligare. Tyskland, Italien och Norge, och när Nordin summerar karriären minns han nog knappt åren i Örebro.Fredrik HynningSupertalangen Fredrik Hynning behövde tuffa till sig och få chansen att spela seniorspel, så under säsongen 2001/02 fick han chansen att åka till Örebro, som då spelade i Allsvenskan. Sex matcher och två assist blev det för Hynning som egentligen lyckades överallt utom i Skellefteå (och till viss del även i just Örebro).Mikko LaineMan brann inte lite när AIK lånade in Mikko Laine under försäsongen 2006. Vi hade ju redan värvat superfinnarna Virtanen och Tähtinen, så det skulle sitta fint med ännu en. Laine hade gjort fem tveksamma säsonger i SM-liiga, men vi tänkte att han kunde blomma ut i Skellefteå. Det gjorde han inte och det blev Timrå istället. Drygt två år senare var Örebro desperata när transferfönstret skulle stänga och värvade in klubblöse Laine som stod för 2 poäng på 14 matcher och avslutade sedan karriären. Marcus Kristoffersson Den vilda blicken, vansinnesåkningarna och hetsen mot publiken har man fått avnjuta även i Örebro. Inte alls på samma härliga nivå som i Skellefteå, där Kristoffersson växte fram till en liten favorit, trots vissa hockeymässiga brister. Efter en halv säsongs skönt alphäng så återvände han till Sverige och avrundade den inhemska delen av hans karriär med ett ganska svagt allsvenskt år i Örebro.Melker Karlsson Mer än en gång har AIK skickat iväg en spelare på ett lån till en allsvensk förening och ganska ofta har vi, och framförallt spelaren i fråga, tjänat på det. Melker harvade på i fjärdekedjan i Skellefteå och fick absolut ett lyft av att spela högre upp i hierarkin i det allsvenska topplaget Örebro. Det här var under säsongen 2010/11 och Karlsson var helt ordinarie under slutspelet som ledde till den första finalförlusten av många.Nicklas Dahlberg Frågan är om Nicklas Dahlberg verkligen gav allt under sina år i Sverige? Känslan är att 5% talang gärna hade fått bytas ut mot 10% glöd, och det hade lett till att han hade varit en mer framgångsrik keeper. Åren i Skellefteå var bra, men utvecklingen kom aldrig riktigt och efter ett misslyckat år i Modo återvände han till Hockeyallsvenskan och Örebro. Där studsade han tillbaka med fina siffror och många matcher. Det blev dock bara en säsong innan ett gigantiskt Norge-äventyr.Christoffer Norgren Norgren var en välbehövlig spelare under de åren som vi gick från bottenlag till ett hyfsat stabilt slutspelslag. Han var inte bäst eller snabbast, men man kunde hålla honom i handen och ha la inte fingrarna emellan när det hettade till. Men tiden går och snart hade de unga backarna åkt ikapp och förbi honom. Han hade gjort sitt och visste om det. Istället blev det fyra år i Örebro, där han agerade på samma sätt, men på en lägre nivå. Örebro tog sig upp från Hockeyallsvenskan och Norgren avslutade med en sista SHL-säsong. Målskytt alla fyra säsongerna!Mikko Lehtonen Stackars Mikko som kom tillbaka till AIK med höga förväntningar, men avsaknaden av Joakim Lindström, en CHL-skada och ett ökat tempo i SHL gjorde att han inte kunde återupprepa succén från 2010/11. Det ledde till att hans agent fick lov att kontakta andra klubbar och Örebro blev laget som nappade på det, men det blev inte så mycket bättre för det. De behöll honom ändå även nästa säsong, men Mikko var slut som artist och sedan dess har han klamrat sig fast vid hockeyn likt den en gång attraktiva kvinnan, som fortsätter att hänga i barer i hopp om att få bekräftelse och uppskattning.Tomas Skogs Två säsonger i AIK gav Skogs en silver och en guldmedalj. Vi var många som gapade av förvåning när han tackade nej till Skellefteås kontraktsförslag och även då till det givna guldet 2014. Motiveringen var att komma närmare familjen och på ett sätt är det väl fint att hockeyn inte styr allting, men du missade ett guld Tomas! Nykomlingarna Örebro tog emot den rutinerade Skogs med öppna armar och fick exakt vad de hade hoppats på; en hockeyarbetare som kom till jobbet varje dag.Daniel Sondell Det bästa med Sondell var sveket gentemot moderklubben Björklöven. När AIK gick upp var han en hyfsat viktig pjäs och andreback, offensivt, bakom Johan Åkerman. 27 poäng var bra siffror, men efter en svag elitseriesäsong lämnade han AIK för en annan av Lövens konkurrenter; Rögle. Så småningom bar vägarna honom till Örebro och där gjorde Danne sitt livs bästa säsong, återigen 27 poäng, men den här gången på SHL-nivå. Det gav honom tre fina år med schweizerfranc.Stefan SteenOskarshamn, Växjö, Pantern och Färjestad. Det var den rutten som Steen tog mellan åren i Skellefteå och hans enda säsong i Örebro. I AIK hoppades (och till viss mån trodde) vi att han skulle utvecklas till en duglig och billig andremålvakt. GAA 1.27 under sju matcher under guldsäsongen 2013/14, men konkurrensen blev för svår och flyttkarusellen startade. I Örebro stod han fler matcher än både Enroth och Kilpeläinen, men sedan dess har karriären gått utför.Max Lindholm