Det positiva sättet att se sommaren 2014: alla nya forwards

Det har snart gått tio år, men vi fortsätter att tjata om den svarta sommaren 2014. Sommaren då den tilltänkta dynastin krossades i småbitar och vi insåg att AIK inte var lika viktigt för spelarna som det var för oss. Lee Goren sa att han ”ville vinna något”, när han flyttade till Färjestad efter sin megasuccé säsongen 2007/08.Nu vann vi ju! Stort och lätt, och vi skulle garanterat fortsätta att vinna. Men lik förbannat stack de. Apatin som man kände bara dagar efter guldfirandet var mycket otrevlig. Jag törs påstå att om det bara hade rullat på med gällande kontrakt (alla utom Holloway hade kontrakt), så hade vi vunnit minst två raka guld till. För vad skulle kunna stoppa oss?Svaret är ALLTID vi själva. Bud Holloways flytt kunde vi leva med. Likaså att Viktor Arvidsson tog chansen. Men att Lindström, Möller och Ericsson var sugna på äventyr såg vi inte komma. Inte heller att Melker Karlsson och Bellemare skulle intressera NHL-klubbarna. Den här gången var alltså problemet att vi var för duktiga. Juniorverksamheten. Spelsystemet. Alla ögon var riktade på oss. ”Skellefteå AIK skulle klara sig i NHL.” ”Låt Skellefteå spela VM.”Joakim Lindström, 63 poäng (18 i slutspelet)Oscar Möller, 45 poäng (18)Viktor Arvidsson, 40 poäng (16)Pierre-Edouard Bellemare, 35 poäng (14)Bud Holloway, 33 poäng (8)Jimmie Ericsson, 29 poäng (14)Melker Karlsson, 25 poäng (12)Petter Emanuelsson, 15 poäng, (3)Sammanlagt 124 mål och 285 poäng. 103 poäng i slutspelet. Vi tappade på några veckor otroligt mycket poäng, kvalitet och AIK-hjärta. Lasse Johanssons semester ställdes in, även om han säkert förstod varthän det lutade. Chocken var större för oss fans. Rent ekonomiskt skulle det nog gå fint att hitta ersättare. Ericssons och Möllers uthyrningar gav utökad börs. Folk gick på matcherna på den här tiden. Pengar var inte problemet. Men nu hamnar vi här igen. Nostalgiska tillbakablickar på de som valde att lämna oss. Låt oss istället ta oss en titt på ersättarna.Andrew Calof (21 poäng säsongen innan)Patrik Zackrisson (17)Kirill Kabanov (19)Daniel Widing (17)Nick Sörensen (61 i en juniorliga)Mikko Lehtonen (14), ersattes av Janne Pesonen (22)Rob Schremp (36)Pär Lindholm (42)235 poäng in är ju inte fy skam, men 139 av dessa kom från Hockeyallsvenskan, en kanadensisk juniorliga och NLA. Oron var stor och mycket befogad. Från att ha gått runt med högt huvud och alltid varit guldfavorit hade vi nu ingen som helst aning om var vi stod. Åtta (Pesonen kom senare) nya forwards, vars namn vi naturligtvis kände till, men hur skulle de kunna ersätta våra flyktade stjärnor? Vi tar oss en titt på hur det blev. Andrew Calof, 16+19, 35 poäng (11 slutspelspoäng)Det mest osäkra kortet blev den som producerade bäst. Efter en darrig försäsong klev han fram direkt i serien och började göra mål och poäng. Calof får anses vara en otroligt lyckad värvning, till en billig penning dessutom. Blev kvar i AIK tre säsonger och kan tacka oss för feta lönecheckar i KHL.Patrik Zackrisson, 10+25, 35 poäng (13)Förstacenter under sina två år i Skellefteå. Poängproduktionen kom framförallt igång under andra året, men även under den här kritiska första säsongen efter massflykten var han en nyckelspelare med sin rutin och känsla för spelet.Kirill Kabanov, 11+18, 29 poäng (6)Väldigt oväntad värvning då ryska spelare, generellt sett, inte direkt brukar vara att lita på. Kabanov var väl inte heller han som man helst höll i handen när det blåste, men han överraskade positivt, både vad gäller poängproduktion och inställning till att rätta in sig i systemet. Syndabock i finalen med obefogad puck out och missat öppet mål.Pär Lindholm, 14+12, 26 poäng (5)Det klart bästa nyförvärvet på lång sikt, men var nyttig redan under första säsongen. Fin poängproduktion, inte minst med tanke på näst intill noll tid i powerplay. Lindholm gick som bekant den långa vägen, och under den vandringen gav han hopp till alla kommande spelare som inte riktigt räckte till a-lagsspel när juniortiden var över.Rob Schremp, 6+14, 20 poäng (0)Jag har värvat både Jordan Letchkov och Gianluca Vialli till Morön BK under ett Championship Manager-spel. Roliga namn med meriterna långt bakom sig. Fullt så illa var det inte med Schremp, men han kändes som en namn-värvning som inte hörde hemma i någon kedja. Tjugo poäng var oväntat bra, och några straffmål blev det.Daniel Widing, 9+7, 16 poäng (4)Då har vi en betydligt bättre känsla kring Widing, trots sämre poängproduktion. Han gjorde en hel del viktiga mål faktiskt och låg högt upp i GWG-statistiken. Dessutom fyllde han en funktion i de lägre rankade kedjorna. Har jag mest positiv inställning av alla till Daniel Widings AIK-tid? Det känns så.Mikko Lehtonen, 5+4, 9 poäng (0)Det stod tidigt klart att Mikko skulle komma tillbaka. Där och då tänkte vi att han skulle ersätta Bud Holloway rakt av och att alla andra skulle stanna kvar. Nu blev det inte så och Lehtonens andra sejour var svag, även om han öppnade starkt. CHL-skada och flytt till Örebro blev kontentan.Nick Sörensen, 1+3. 4 poäng (0)Det blev en tråkig och jobbig tid för Nick i Skellefteå. Plågad av skador och svårigheter att hitta rätt när han väl var skadefri. I teorin hade kanske värvningen kunnat slå väl ut och även om det i det närmaste blev fiasko, så säger det här att AIK kunde plocka hit vem vi ville. Alla spelare ville hit.Janne Pesonen, 16+10, 26 poäng (10)När det gick som det gick för Mikko Lehtonen ersattes han av en annan finländsk forward. Janne var riktigt bra och det bör sägas att poängen som gjorde var under endast tjugo matcher. Två säsonger i AIK innan han drog vidare och vann guld i Växjö. Men så är livet för en legoknekt.200 poäng lyckades våra nyförvärv på forwardssidan skrapa ihop. Inte kattskit direkt, även om de flyktade spelarna stod för 285 poäng säsongen innan. Ändå vann vi serien i stor stil, och gjorde i princip lika många mål och tog typ lika många poäng som under de två senaste åren. Ett gott betyg till Lasse Johansson och ett gott betyg till spelarna som kom in.Det som historien inte (hittills) förtäljer är att vi alltid har en kalkylerad utveckling på våra unga spelare. De bör också krediteras för att Skellefteå AIK bara kunde fortsätta att trumma på, trots världens tyngsta spelartapp genom tiderna. Vi ska strax titta på några sådana exempel, men först måste vi konstatera att den här truppen redde sig bra under grundserien. När det verkligen gällde i slutspelet var de inte ens i närheten av att vara lika spetsiga som forwardsbesättningen åren innan. 103 slutspelspoäng 2014 blev 49 poäng nästa år. Där tappade vi guldet. Unga spelarnas utveckling Tim Heed +32 poängAxel Holmström +20 poäng Adam Pettersson +12 poängDessutom slog både Erik Forssell (35) och Martin Lundberg (15) till med personliga poängrekord och klev fram under den säsongen som det var klart och tydligt att bredden fick lov att ersätta toppen. Många kanske ser det här som ett förlorat främlingslegionsår, men jag ser det som en fantastisk prestation och ett tecken på AIK:s totala överlägsenhet i svensk hockey. Även om finalen förlorades med små marginaler.