Sämsta möjliga spelaren

I ett tidigare inlägg gick vi igenom ett stort antal egenskaper som en hockeyspelare behöver och utsåg vilken spelare som var allra bäst på just den egenskapen. Exempelvis valde vi att Johan Åkerman var kallast och att Fredrik Lindgren var den bästa skridskoåkaren. Alla dessa superegenskaperna bakade vi sedan samman till den perfekta spelaren.Detta var ett helt seriöst inlägg och det var mysigt att fantisera om hur fantastiskt bra han skulle vara. Starkast, bäst spelsinne och bäst skott. Total dominans i både defensiv och offensiv zon. Idag kommer vi att ha lite glimt i ögat, blandat med stänk av allvar. Vi kommer nämligen att kopiera listan på egenskaper, men den här gången kommer vi att välja ut de spelarna som vi anser är allra sämst på respektive egenskap.Ni behöver dock inte ta det här på lika mycket allvar som inlägget med den perfekta spelaren. För i det här fallet är de absolut allra flesta riktigt bra spelare, men även sådana kan ju ha tydliga och stora svagheter. Två av spelarna figurerar faktiskt både i det här och i det positiva inlägget. Nu över till den svidande kritiken.Balans: Oskar Nilsson Liksom alla andra spelarna som tas upp här har Nilsson sina förtjänster, men balans är inte en av dessa. Likt Bambi på hal is faller han orimligt ofta och det sker i alla tänkbara situationer över hela banan. Kanske borde Möller gå igenom hur man bör slipa skridskorna, precis som han gjorde med Kühnhackl.Defensivt sargspel: Martin Johansson Att med panikartad blick peta lite med klubban och hoppas på det bästa kommer inte att ge några puckvinster. Kingen kändes rädd på isen och den rädslan syntes tydligast i sarghörnen. Vi vill redan här poängtera att det här inte är en total sågning av enskilda spelare, utan mer en iakttagelse av vissa svagheter.Dragskott: Jan NovakVi såg det väl visserligen bara vid ett tillfälle, men då var skottet högt, snett, vint och helt missriktat. Pucken träffade högt uppe på plexiglaset och damp ner på isen. Faktiskt helt perfekt för Lee Goren som kunde stöta in pucken bakom Rastislav Stana som tittade åt fel håll. Novaks enda assist i AIK-tröjan, men också ett prov på ett uselt dragskott.Dribblingar: Dima TsvetkovDet finns mycket som talar för att Tsvetkov var en svag dribbler. Till att börja med såg han inte pucken i och med att han var nästan blind. Dessutom var han stor, otymplig och väldigt, väldigt stel i sina rörelser. Vi kan inte minnas att vi någonsin såg honom försöka sig på att dribbla, men vi är ändå helt trygga med den här nomineringen.Handledsskott: Johan RamstedtDet händer rätt att ofta att mina bänkgrannar och jag spekulerar i vad som hade hänt om någon av oss hade hamnat i den situationen nere på isen. Vanligtvis svarar vi att vi hade slängt iväg pucken till icing eller ramlat eller något annat dråpligt. Skulle vi diskutera vad som hade hänt ifall vi hade fått chansen istället för Rama när det kommer till att skjuta ett handledsskott, skulle vi nog konstatera att vi hade gjort det bättre.Kondition: Brett HarkinsOj, vad Brett skulle skratta om han läste det här. Hur mycket mer pengar än många fysfenomen har han inte tjänat? Hur många smörpassningar har han inte levererat med relativt låg puls efter att ha vilat hela bytet i väntan på sin chans att briljera? Och för all del har han ju rätt, men han tänker nog inte på hur bra han HADE kunnat vara. Kreativitet: Fredrik LindgrenNär Lindgren passerat offensiv blå så finns det bara en sak att göra, eller egentligen två. Dumpa eller slå i rundeln till den andre backen. Det här är dock ingen kritik. Vi älskar det. Vi älskar allt med Fredrik Lindgren. Kyla: Per-Anton LundströmAtt hålla i pucken en extra sekund är inte Per-Antons grej. Redan när han värvades berättade han vilken hockey han stod förr. Sarg ut, högt uppe i plexit. Detta i princip oavsett om han är satt under press eller ej.Ledaregenskaper: Mikael Berg Egentligen finns det nog svagare kort, men minnesbilden av Berg är att han var en liten pojke som åkte runt på isen med fullblodsmännen Pettersson och Wännström. Sen är det alltid trevligt att nämna Micke Berg, även om det råkade bli i negativa ordalag just idag.Lojalitet: Henrik Karlsson Nej, nu blev det lite jobbigt. Marcus Svensson får spela för många matcher, trots att jag är både bättre och snyggare än honom. Jag drar till KHL och i samma veva kanske jag skaffar dubbla medborgarskap så att jag kan svika mitt land när jag ändå är igång.Lyft blick: Tim Söderlund Matcher med små barn där alla bara kör för sig själv och inte har en tanke på att släppa pucken till en medspelare, även om denne har tomt mål från en centimeters avstånd, är ju ganska gulligt. Men kanske inte om man har passerat 25.Lång klubba: Robert Nordberg Under hela karriären var det aldrig aktuellt att sträcka fram klubban och på så vis styra upp ett motståndarskott i nätet bakom mål. För om hans klubba sträcks framåt, når den inte ner till isen. Så fungerar fysikens lagar.Mental styrka: Markus Lundqvist Det var verkligen hjärtskärande när Cato fick chansen, men var alldeles för nervös för att ta den. Ända från det att han var liten grabb hade man hört hur bra han var. Och det var han säkert, men anspänningen blev för stor.Målgest: Jesper Olofsson Minns du den? Inte? Kanske inte så konstigt då den inte alls existerade. Med moloken min åkte Jeppe mot båset och såg ut som att han ville sjunka genom jorden. Målgesten är inte huvudproblemet, men en del av den allmänna attityden.Målsinne: Christoffer Norgren Den spelaren i Skellefteå AIK:s historia som har spelat flest matcher utan att göra mål. Jag har inget minne av att han någonsin ens hamnade i läge för att lyckas heller. Men det är fint med spelare som inte alls intresserar sig för den typen av rampljus, utan bara gör sitt jobb i det tysta.Offensivt sargspel: Ryan VesceNu gick han ju aldrig in i en närkamp, så egentligen vet vi ingenting om det här. Liten, ingen fart och rädsla för att slita upp ljumskskadan är ändå ganska starka argument för att håna Vesce en smula.Passningsspel: Riku Varjamo Det är fullt möjligt att Joakim Lindström hade kunnat suga ner Varjamos vådaskott till passningar, men en normal spelare gjorde det bäst i att bara vända hemåt och acceptera att det blev icing. Det känns som att Rikus samtliga assist var en kort passning till Johan Åkerman i egen zon.Riktningsförändringar: Jeff Hällegard Otymplig är bara förnamnet. Det var svårt med AIK:s hockey, då vi står för skridskoåkning, skridskoåkning och åter skridskoåkning. Rakt fram gick okej, när han fått upp farten, men att snabbt byta åkriktning var helt uteslutet.Slagskott: Petter Granberg Nu börjar det vara några år sedan jag drog på ett slagskott, men det har hänt att pucken har lämnat isen och någon gång suttit ganska högt uppe i nätet. Om Granberg ser det här är han grön av avund. För lösa isare är hans grej.Skottäckning: Mathis OlimbNär vi pratade med Olimb sken det igenom att han helst skulle vilja glömma säsongen i Skellefteå. Han fick inga känslor för föreningen och var definitivt inte beredd att bryta ett ben för att exempelvis täcka ett skott. Lättare då att åka fram på en skridsko och blunda och hoppas (på att inte bli träffad).Skridskoåkning: Niklas Söderström Han hade sina fördelar. Långa, fina passningar och en rejäl räckvidd. Men maken till långsamma muskelfibrer har aldrig skådats. I vissa situationer såg han helt stillastående ut och kunde bli omåkt av vem som helst.Spelsinne: Toni Kallela Är jag bara tillräckligt snabb så behöver jag inte det där spelsinnet som jag hör folk tala om. Att åka fort och dumpa ner pucken och jaga, jaga, jaga räcker för mig. Ibland går passningarna fram, ibland inte. Så är det ju för alla.Stå framför mål: Emil Pettersson Nja, att vara obekväm och ta en smäll för lagets skull var väl aldrig riktigt Emils grej. Bekvämare då att befinna sig på utsidan av backen och lämna ifrån sig pucken direkt det hettar till. Finlirare ska man vara rädd om.Stå upp för laget: Jesper JensenMinns du klassikern när vanligtvis timide David Lundqvist gav sig på en motståndarforward som hade kört på Johan Backlund? Inget som Jensen skulle ha gjort, även om han tog ett matchstraff för huvudtackling mot Rögle en gång. Jag inser att risken finns att det här inlägget delvis handlar om spelare som ogillas, mer än om deras egentliga kvaliteter. Men de får skylla sig själva.Styrka: Antti Virtanen Direktskott på en Bossy-tekning är en sak. Likaså att finsnickra in ett friläge. Förstår du nu inte vad vi pratar om så är det highlights från Virtanens finska tributevideo. Muskelmassa existerade dock inte. Såg otroligt liten och svag ut på isen.Tacklingar: Sam Marklund Hinner man aldrig fram är det svårt att tacklas. Trots att Sam har AIK som moderklubb passade han inte riktigt in här. När han kom hit från Växjö, kämpade och slet han, men var ständigt på mellanhand. På rätt nivå är Marklund kanske en god tacklare, men inte i AIK.Teknik: Patrik Rönnqvist Tack för hockeyklubban, mamma. Men, Patrik det är ju ett järnspett! Så illa var det inte, men puckbehandling var inte hans bästa gren. Blir det kanske roligare om replikskiftet är tvärto