Olika ställningar

Blir det månne läsarrekord idag? Sex säljer sägs det ju, men det är inte den sortens ställningar som ska avhandlas. I själva verket blir nog det här raka motsatsen, även om vissa av de ställningarna som vi ska prata om kan vara väldigt upphetsande. Men nu ska vi inte hålla er på sträckbänken längre, utan faktiskt börja tala ur skägget. Vi ska beskriva känslan vid olika ställningar i matchen.Från början står det ju alltid 0-0 och då mår man på ett visst sätt. Oftast blir det ju mål så småningom och då mår man på ett annat sätt. Gör motståndarna första målet är måendet annorlunda jämfört med om AIK inleder målskyttet. Allt som allt kommer vi att redovisa det psykiska måendet och tankegångarna vid inte mindre än 24 olika ställningar.Det finns naturligtvis fler, exempelvis ledde vid med 7-0 mot Björklöven för ganska många år sedan, men jag kan inte påstå att jag mådde så extremt mycket bättre då, än vid ställningen 6-0. Så alla möjliga ställningar i matchen kommer inte att beskrivas. Det som kommer att beskrivas är heller inte ett facit, utan vi känner nog på ganska olika sätt, men någon sorts igenkänningsfaktor borde vi kunna få ihop.0-0Vid samtliga exempel påverkar det givetvis hur långt det är kvar av matchen, men vi kommer att utgå ifrån en sorts standardmatch där ett antal mål trillar in i hyfsat strid ström. Medan det står 0-0 trevar man med sina egna känslor. Det första målet ÄR viktigt. Särskilt om de andra gör det. Då kommer vi att få jobba i uppförsbacke hela matchen. Det finns få saker som är värre än att spela riktigt bra, men inte få utdelning eller att få matchens två första powerplay och ingenting händer. 0-0 är såklart inte den värsta ställningen som finns, men det känns tryggare då matchen har satt sig.1-0Eufori! Det är ju därför vi är här. Fy fasen vilka losers de som sitter hemma är. Hockey är bäst live. Men när jublet har lagt sig och motståndarna börjar arbeta sig in i matchen blir det ändå ganska snabbt nervöst. Och ännu värre är det om målet gjordes i numerärt överläge, då kommer kompensationen som ett brev på posten. Det är bra och skönt att ta ledningen med 1-0, men oron och adrenalinet ökar markant.0-1Värst av allt om det sker på en kontring efter det att AIK har kommit ut som bålgetingar från första nedsläpp, men inte lyckats få in pucken trots en rad kvalificerade målchanser. Det är tungt att släppa in första målet och tvingas känna en viss desperation direkt, samtidigt som motståndarna täpper till mittzonen ytterligare lite grann. 0-1 är inte katastrof, men apatin är inte superlångt borta.1-1Här föredrar vi att det är AIK som har kvitterat och på så vis äger momentum. Är förhållandena de motsatta så tänker jag alltid att det hade varit bättre om det fortfarande stod 0-0. Fast oavgjort med gjorda mål är egentligen att föredra. Matchen har kommit igång och det känns inte likadant som när det var mållöst. Har man knäppt upp översta skjortknappen så kommer den inte att knäppas igen.2-1Ordningen är återställd. Och även om det är det andra laget som gjort det senaste målet så känns det som att AIK är påkopplade ikväll. Förutom om vi möter Oskarshamn så är två mål oftast tillräckligt för att man ska ha någon sorts vinstchans. Men det här är inget resultat som väcker några jättekänslor. På ett sätt är det värre att leda matchen, åtminstone för psyket.1-2Det är väl inte kört, men nästan. Tungt att ha kvitterat och bara åka på en ny käftsmäll. Det ser inte ut att bli vår kväll, men hur pessimistisk man än är, så lever alltid hoppet. Även om man med ord uttrycker något annat. Har AIK reducerat och man känner hur temperaturen i hallen stiger, så kan ett 1-2-mål vara precis den kicken vi och laget behöver för att varva upp.2-2Ingen trevlig ställning (bortsett från om vi har hämtat upp ett tvåmålsunderläge, vilket är ovanligt). Matchen står och väger och matcher ska inte stå och väga. Vi är Skellefteå AIK och i 95% av fallen är det vår insats som avgör hur matcherna slutar. Är vi bra så vinner vi nästan alltid, men släpper man in motståndarna i matchen och det står 2-2 så är det inte den bästa av kvällar.3-3Copy paste på förra stycket, men värre. Tre insläppta beror sällan på motståndarlagets fina form, utan att AIK av någon anledning inte riktigt är på tå. Å andra sidan är ju de gånger man vinner en så här jämn och svängig match på ett sätt skönare än om man bara seglar ifrån. Men nu står det 3-3 och vi trivs inte alls. Nästa mål vinner. Särskilt om de gör det…2-0Nu. Lite arbetsro. Rent statistiskt borde det här resultatet vara ganska gångbart för att få med sig tre poäng, men samtidigt finns det en gnagande tanke i bakhuvudet kring hur det blir ifall det kommer en snabb reducering. Man mår gott vid ledning 2-0, men inte för gott.3-0Det svåraste som finns… Nu känns det klart. Inget lag har någonsin vänt en matchserie som stått 3-0, och det måste vara väldigt, väldigt ovanligt att ett lag vänder en match med den ställningen. Leder AIK med 3-0 då känns det som att vi har en sådan här kväll och det känns svårt att tänka sig att något lag ska kunna slå ut oss i en serie över sju matcher.3-1Inte jättemycket darr på manschetten ändå. Vi leder med två mål och har lyckats göra tre framåt. Oavsett vilket lag som har gjort det senaste målet är vi trygga. Det här är ett mycket bättre resultat än 2-0, trots att förhållandena målmässigt är identiska. Det är inte ofta som vi släpper in tre mål. 3-2Desto mer darr nu. Vi är ju bara en felaktigt dömd utvisning från en kvittering. Motståndarna har vind i seglen och AIK ser plötsligt väldigt små ut. Det finns en mycket stor mängd åskådare som har noll förståelse för det mentala. De tror på allvar att spelarna inte tar i eller att vi har otur när pucken gång på gång studsar fel. 0-2Oftast är det här frukten av en för dålig inställning och skärpa av Skellefteå AIK. Men man ger inte upp. Inte innerst inne i alla fall. Snabbt börjar man förhandla med sig själv om hur viktigt det vore med ett mål innan paus, eller hur avgörande det är att få nästa powerplay och utnyttja det. Släpper vi in nästa mål är det kört.0-3Ska vi gå hem nu? Ibland önskar man, men så uppför man sig givetvis inte. Samma tankar som vid ställningen 0-2 snurrar runt i huvudet. Enda skillnaden är att nu måste det gå undan. Ett mål innan paus och så nästa inom första 10-15 minuterna i sista perioden. Vi ska dock erkänna att det är väldigt sällan som de här drömmarna besannas. 1-3Tungt, oavsett vem som gjorde det senaste målet. Vi har ingen statistik på det här, men det känns extremt ovanligt att AIK vänder ett sådant här underläge. Samtidigt krävs det bara ett mål till för att laget och publiken ska få energi. Problemet är att om man ska orka kraftsamla offensivt så kommer det att leda till sämre fokus i egen zon, och då är vi bara en halvchans ifrån ett ännu sämre resultat.2-3Vittring! Frågan är bara hur mycket kraft den här reduceringen ger oss? Nästa powerplay blir oerhört viktigt. När vi summerar alla de här resonemangen blir det tydligt att det är mycket större risk att motståndarna lyckas vända på steken, än att vi gör det. Ett felaktigt (men psykologiskt försvarbart) resonemang, då AIK är ett topplag, men vi har fortfarande inte förlikat oss med det.4-0När det blir den här sortens utklassningssiffror är stämningen extremt god. Spelarna har hur mycket energi som helst och det är vi som är bra (inte motståndet som är dåligt). Alla klappar med och medgångssupportrar är vi allihopa. Snart kommer spelarna att slå av på takten och det blir vi besvikna över. Vi vittrar ju blod!4-1Egentligen samma känsla som ovan, med skillnaden att det insläppta målet svider en hel del. Inte för matchen som så, utan för att man tycker att laget borde spela för målvaktens nolla. Fördelen med en reducering är att AIK inte nödvändigtvis slår av på takten utan går för fler mål. Blir det ett till så kommer Roger Lindström att skriva “En riktig femetta” i Norran.4-2Det tightar till sig lite, men det känns ändå som att det inte finns en chans att vi ska förlora eller tappa poäng. Att släppa in fyra mål när man leder händer bara inte. Det är nog ganska roligt för publiken att titta på de här matcherna som “spårar ur” vad gäller defensiv och taktiska riktlinjer. Tränarna däremot, sliter sitt hår.Ännu större ledningarDet finns naturligtvis fler ställningar i matcher än så här, inte minst större ledningar. Sådana kvällar, när siffrorna rinner iväg, då mår man gott. Ingen oro, AIK är bäst i världen, man sitter bara och hoppas att de ska fortsätta ösa på. Oavsett om det är mycket folk eller ej i arenan är det som att alla får och ger mer energi än vanligt. Lyckan är stor. Samtidigt är det ju inget snack om att den allra skönaste känslan är den vid en tight, uddamålsseger.0-4Förnedringen är total. Det muttras inte, det talas högt rakt ut om hur otroligt kassa många (alla) spelare är. Spelsystemet måste göras om. Det går inte att ha ett lag med bara dvärgar. Energin är så låg inne i hallen att AIK inte ens kan vaska fram ett powerplay. Stora underlägen som det här sker inte ofta, men när det händer önskar man att man vore någon helt annanstans. Men lämnar, det gör man inte.1-4Där kom ett powerplay och där kom en reducering, men inte ens mitt naivaste jag börjar hoppas. Särskilt när man omedelbart ser att det inte gav någon som helst extra energi till laget. Aldrig går tiden så långsamt som när man förnedras och i tidningarna kommer det att stå vilken otroligt bra match motståndarlaget gjorde, trots att ALLA vet att det var AIK som var usla.2-4En reducering till, och trots att man vet att det bara är av akademisk karaktär, så börjar man ändå kalkylera med hur länge det är kvar av matchen och fantiserar om en till snabb reducering. Om AIK bara får ner pucken i offensiv zon nästa byte, kommer hoppet att tändas. Givetvis helt förgäves. Snart ser matchen likadan ut igen.Ännu större underlägenPubliken lämnar. Det busvisslas. Inte en enda medstuds under hela matchen och de här fina, vältränade idrottskillarna ser inte ut att orka åka en meter till. Som tur är händer de här sammanklappningarna väldigt sällan, men när de händer drabbas man av en tomhet och apati som man inte önskar sin värsta fiende. Internetskugga till nästa seger är bärgad.