Våra motståndare i lägre divisioner

Division ett norra. Norra Allsvenskan. Superallsvenskan. Playoff. Oönskad serie har många namn. Är du tjugo år eller yngre har du, fullt förståeligt, ingen aning om vad jag pratar om. Varför gå ner i ett avgrundsdjup som du ändå inte alls förstår? Men för oss som var med under de här många och långa åren, sprider sig en bitterljuv känsla. En kort beskrivning av inledningen kanske är på sin plats. Ovanstående nämnda serier är serier som fanns förut. Alltså inte TV-serier, utan ligor där hockeylag befann sig. I princip (lite förenklat) kan man säga att det var olika namn på den nästa högsta hockeyserien i Sverige. En sorts bakgård där Skellefteå AIK befann sig under många år på 80- och 90-talet.Chockad? Förvånad? Det är faktiskt sant. Under 16 långa år spelade vi inte i Elitserien, utan krälade omkring i dyngan där nedanför. Medan lag som Brynäs, Djurgården och Färjestad slogs om SM-guldet, slogs vi för vår existens och heder. Självklart ville vi tillbaka till finrummet, men det fanns varken pengar eller kompetens för att lyckas med det. Vid enstaka tillfällen under försäsongen fick vi chansen att möta de stora och mäktiga elitserielagen. Det hände att vi vann någon match och då kändes vägen tillbaka en aning kortare. Men om vi inte mötte Modo, HV71 eller Luleå i seriespelet, vilka mötte vi då? Det är det som vi har tänkt berätta idag. Vi kommer att minnas tillbaka på 30 olika motståndare från de här 16 åren. Vissa av dessa har, precis som AIK, tagit klivet upp i SHL. Andra kämpar på i Hockeyallsvenskan, medan några har halkat ännu längre ner i seriesystemet.Du kommer att få en kort beskrivning av hur en typisk match mot de här motståndarna oftast såg ut. Vilka känslor de olika lagen förde med sig och hur resultatet vanligtvis blev. Se det som en historisk beskrivning av en era som var fruktansvärd, men du får också läsa om motstånd som AIK pulveriserade och förnedrade gång på gång (och vice versa). Vi jobbar oss (typ) från norr till söder, geografiskt.Kiruna50 mil enkel väg till Kiruna för att sedan spela match inför ett gäng packade gruvarbetare. Livet i Division ett var inte glamoröst och ännu värre var det när Kiruna hade superduon Hans Wallson och Igor Vlasov i laget. I Lombiahallen blev det ofta målrika matcher. Matcher som AIK förlorade med uddamålet. BodenEtt brutalt och tufft kompisgäng som också hade riktiga stjärnor som B-O Karlsson och Johan Tellström. Vi hade länge förtvivlat svårt mot Boden, trots att vi med våra ögon nästan ”egentligen” alltid var bättre. Matchstraff var en tämligen vanlig ingrediens. Bland annat har Johan Ramstedt dragit på sig en 2+2:a.PiteåEn motståndare som vi hade väldigt lätt mot, även om kedjan Olofsson, Lavander och Berglund producerade sanslöst många poäng mot just AIK. Om man jämför med bortaresorna mot Boden, så var det väldigt avslappnat att åka till Piteå. Till skillnad mot övriga Norrbotten så är de trevliga,  vilket kanske gjorde matcherna lättare.CRIFJa, vi har varit i samma serie, vilket där och då kändes väldigt förnedrande. Lokalrivalerna var ett lätt byte, även om det naturligtvis fanns många vitblåa som spelade säsongens viktigaste matcher mot klubben där de inte platsade. Extra spännande att se grannen eller polaren som lirade i CRIF. Inga matcher som någonsin togs på allvar, förutom i december 1994. Då förlorade AIK…TegDet var nästan mysigt att möta Umeås stolthet. En av få motståndare som inte förstärkte det akuta magsåret. Ofta blev det till och med tvåsiffrigt. Känslan var att Teg inte hade jättemycket emot att förlora mot Skellefteå AIK, då de båda föreningarna förenades i sin avsky mot Björklöven.Björklöven Det är klart att sexton års derbymatcher hade många olika ansikten, men det finns två tydliga varianter. Den första är att Löven helt enkelt åkte ut och krossade oss. De var mycket bättre och AIK hade ingen chans. Variant två är att vi var bättre och tog ledningen, men Björklöven vände och vann ändå. Man hoppades, men visste innerst inne att vi