Hockeypanelen om Västerås sparkning, Kossilas intåg i Örebro och tunga beskedet för HV71

1. Karl Helmersson och Örjan Lindmark har sparkats från Västerås och nya tränare undersöks. Kommer det att räcka för Västerås? JOHAN SVENSSON – Det här kan låta hårt, men jag tror man behöver göra ett rens, och verkligen göra en rensning på riktigt i VIK. Det blir lite konstgjord andning att byta tränare hit och dit. Det behöver förmodligen ske en rensning i sportsliga ledningen också, och kanske på andra positioner som styrelse, klubbchef och hela köret. Det är bara en känsla jag har, att allt bara rullar på i samma hjulspår, och att man bara plåstrar om såren där det behövs för stunden. Nu vet jag att man undersökt Ante Karlsson, och jag vet också om att Viktor Stråhle är kontaktad. Det är bra att man fick det här gjort dock med Helmersson, så det inte blev som förra gången. Det fick inte bli ett Thomas Paananen-fall, där VIK-ledningen träffade Håkan Åhlund på Arlanda, den affären sket sig och man stod kvar med en Paananen, som för all del gjorde ett väldigt proffsigt jobb, men som visste att han skulle bort så fort en ny tränare var klar. Nu plockade man bort Helmersson direkt och det är rätt. Ante Karlsson är klubbens huvudspår, och det är säkert någon man skulle kunna bygga på över ett par år framöver. Men jag tror att det behövs mer rensning än så för att en gång för alla få ordning på Västerås IK. Karl Helmersson har tvingats lämna uppdraget som huvudtränare i Västerås. Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN ADAM JOHANSSON – Det fanns inget alternativ än att göra sig av med Karl Helmersson. Förtroendet för honom var på ett sätt redan förbrukat i våras efter en nästintill katastrofal säsong och Helmersson levde på lånad tid under höstkanten när resultaten började gå emot laget. Västerås har undersökt tränarfrågan under en längre tid, det är jag helt övertygad om, och med tanke på att Helmersson inte lyckats med två olika VIK-upplagor, den första var offensivt och spetsigt lagd, den senare mer robust och homogen, så var den enda vägen framåt att byta tränare. Hur Västerås fortsatta säsong kommer arta sig beror givetvis på vem som efterträder Helmersson och hur den personen mottas av laget. Jag hävdar jämt och ständigt att förväntningarna inte ska vara större på Västerås än att de är ett play in-lag när grundserien är över. Deras lag är för trubbigt för att nå högre höjder, samtidigt som konkurrenterna är för vassa den här säsongen. De som tror att Västerås ska kunna hota i toppen av ligan lever i en utopi. JENNIFER ENGSTRÖM – Först och främst fanns det inget alternativ för Västerås. Det här behövde göras. Tålamodet var redan kort med Helmersson efter fjolåret och det handlar också om att visa utåt att man tar problemen på allvar. Det skulle självklart kanske behövas ytterligare förändringar, men man kan inte förändra ett helt lag under säsong, så det här är nog det bästa tänkbara här och nu. Målsättningen nu måste vara att Västerås ska hålla sig undan de absoluta bottenplaceringarna. Sedan är jag övertygad om att klubben också kommer utvärdera Niklas Johanssons jobb och resonera över hans roll framåt. Han har ju faktiskt inte lyckats i klubben hittills. SANNY LINDSTRÖM – Det är åtminstone en början till en direkt nödvändig förändring. Sedan kanske det bör rensas ut än mer framöver men det är i regel svårt att göra under säsongen. Jag har nämnt Ante Karlssons namn i den här panelen för ett par veckor sedan som ett alternativ för Västerås. För Karlssons del så kommer det i så fall att vara viktigt att han i får välja sin egen assisterande tränare som han vet kommer backa upp honom i en del tuffa beslut. Dessvärre hade Västerås och tränaren Karl Helmersson kommit till en återvändsgränd och var tvungna att skiljas från varandra. En återvändsgränd tror jag även att Niklas Johansson hamnat i i sin roll som sportchef. Jag tycker att han tagit alldeles för lite plats och inte hörts överhuvudtaget i det här tuffa läget. Han har ju trots allt varit Helmerssons chef och jag vet helt ärligt inte hur han ställer sig till Västerås säsongsinledning eftersom han tycks vilja hålla sig helt i skymundan. Steppa upp nu Niklas. När den nya tränaren kommer in så måste han förtydliga spelsättet och få alla att förstå hur man faktiskt ska spela. Den första förändringen som den nya tränaren måste göra rent spelmässigt är att se över sättet som Västerås spelar sig ut ur egen zon på. Min bild är att forwards kommit alldeles för djupt ned i egen zon och att man därifrån har haft svårt att bygga upp fart, slå ordentliga passningar och ta sig bort från motståndarnas press. Det skapar en dålig struktur och osäkerhet i spelet. Sedan kan enbart den berömda ”nya rösten” göra en kortvarig skillnad. Jag är en vän av tålamod men i Västerås fall så bör man nog ställa dörrarna på vid gavel efter säsongen och blåsa rent ordentligt och därifrån ta ett omtag med nya personer i de flesta av de ledande positionerna. Niklas Johansson, sportchef i Västerås. Foto: KENTA JÖNSSON / BILDBYRÅN 2. Örebro får in Kalle Kossila i laget. Hur formerar du de fyra kedjorna med Kossila in, och vad innebär det för ungtuppar som Melvin Fernström och Liam Danielsson? JOHAN SVENSSON – En väldigt intressant fråga. Jag tar för givet att man går all-in rent offensivt och skapar en superkedja med Karlkvist, Kossila och Puistola. Så långt tror jag alla är med. Det intressanta blir vad man gör sedan. Vilken center ”offrar” man och skickar ut på kanten? Mastomäki blir det så klart inte. Inte Björninen heller. De är gjutna. Då står jag kvar med antingen Milton Oscarson eller Robert Leino. Det är lite hugget som stucket, och Leino är en bättre tekare, så det blir han som får fortsätta som center, även om en ytter också kan ta tekningar. Med Milton ut på kanten så blir det någon av de andra yttrarna som man måste offra och skicka ner som extraforward. Då faller jag på Elias Ekström. Jag tycker inte han lyfter, även om han gissningsvis bör trivas bättre under Niklas Eriksson, än under Hedberg. Han faller utanför för han helt enkelt är den av yttrarna, som jag skulle ranka som nia, efter att åtta andra spelar. Jag kan till och med sträcka mig så långt som att med Liam Danielsson och Melvin Fernström, som trycker på underifrån, så kan det bli svårt för honom att över huvudtaget ta en plats, då man definitivt måste ge plats för de yngre förmågorna, som är talanger som det faktiskt finns förväntningar på att de ska bli viktiga spelare för A-laget framöver, inom en inte alltför lång tid. Jag landar då i följande kedjor: Karlkvist – Kossila – Puistola Oscarson – Björninen – Emil Larsson Wikman – Leino – Ludvig Larsson Steen – Mastomäki – Glenn Den sistnämnda kedjan gjorde ett rejält intryck på mig under de matcherna jag såg Örebro på plats under skåneturnén i förra veckan. Fernström och Danielsson är i dagsläget nummer 13 och 14. Men med tanke på att skador alltid kommer förekomma så finns det plats för de ändå. Elias Ekström får jag således problem att peta in. ADAM JOHANSSON – Det kittlar att sätta ihop Kossila med Karlkvist, det borde kunna slå gnistor om dem på samma sätt som det gjorde runt Karlkvist och Olofsson eller Karlkvist och Suomela i Oskarshamn. Puistola blir då den självklara tredjelänken, men jag hade inte haft något emot att sätta in mer hårt jobbande ytterforward där heller, exempelvis Gustafsson eller Wikman. Då kan man få en vass andrakedja med tre finländare där Leino går ut på en kant. Wikman – Kossila – Karlkvist Puistola – Björninen – Leino E.Larsson – Oscarsson – L.Larsson Gustafsson – Mastomäki –Steen Skador kommer uppstå och både Fernström och Danielsson kommer fortsätta luftas i A-laget, men det kan vara bra för deras långsiktiga utveckling att få ännu mer bärande minuter i J20, så Kossilas intåg behöver inte skada dem nämnvärt. Kalle Kossila är klar för Örebro. Foto: JONAS LJUNGDAHL / BILDBYRÅN JENNIFER ENGSTRÖM – Det finns andra här i panelen som är bättre än mig när det gäller att formera lag, men förstakedjan med Kossila, Karlkvist och Puistola känns given. Därefter skulle jag köra på något sådant här: Ekström – Björninen – Leino Wikman – Oscarsson – E Larsson Steen – Mastomäki – Gustafsson SANNY LINDSTRÖM – Varken Fernström eller Danielsson är redo att axla en roll så pass högt upp i laget även om jag tycker de gjort det bra under inledningen av säsongen. Det är väl i så fall mer spelare som Elias Ekström och Noah Steen som de konkurrerar med. Kalle Kossila ska in i förstakedjan med Patrik Karlkvist och Patrik Puistola vilket i sin tur gör att Hannes Björninen får gå som andracenter. Jag flyttar därför ut Robert Leino på en kant för att behålla hierarkin med Milton Oscarsson och Christoffer Mastomäki som tredje- respektive fjärdecenter. Förutsatt att Kalle Kossila kan hålla sig skadefri, vilket han haft problem med, så är det såklart en fin förstärkning för Örebro. 3. Chris Abbott kommer lämna HV71 efter bara en säsong. Hur oroväckande är det för klubben - och hur bör de resonera i rekryteringen för hans efterträdare? JOHAN SVENSSON – Vår kollega Sanny Lindström lanserade ett väldigt fräscht namn i Taylor Matson. Det gick jag i gång lite på, men i så fall vill jag se att man ger honom chansen som GM, som den övergripande. Men med all tid som HV71 får på sig nu under hösten och våren, innan Chris Abbotts tid är över, så borde man även gå hårt för en ren sportchef till herr. Någon som har ett track record. Jag kan inte låta bli att kittlas lite av en sådan som Emil Georgsson i Södertälje, även om jag inte tror att HV71 kommer våga gå på ett i SHL-sammanhang, helt oprövat namn. Speciellt inte om det blir någon i stil med Taylor Matson, som blir GM. Jag är faktiskt inte dunderorolig här och nu, för Abbott ska ändå köra hela den här säsongen, och han kommer göra ett proffsigt jobb, med en snygg överlämning. Det är en missräkning, men så särskilt oroväckande är det inte. Det är bara tråkigt att man måste göra om den här processen av att rekrytera en sportchef igen. Det var inte längesedan man tog in Nubben, och Abbott hann knappt in, innan det var dags att gratulera honom till ett nytt jobb. Jag tror inte HV-ledningen räknade med att han skulle få en tjänst så pass snabbt där borta faktiskt. Att han nog behövde bygga upp någonting igen, efter att ha fått sparken i Rögle. ADAM JOHANSSON – Självklart är det en gigantisk missräkning av HV71 och man kan ställa sig frågande till hur klubben tillät den där NHL-klausulen, men jag tänker så här: Chris Abbott hade ändå tillåtits bryta sitt kontrakt, för klubben hade inte velat ha kvar en sportchef som fantiserar och önskar något annat. Dessutom var HV inträngda i ett hörn i våras när Kent Norberg skickades iväg och en ny sportchef skulle anställas, för det fanns få alternativ lediga på marknaden. Då var det rätt att chansa på Abbott med tanke på hans cv. Det viktigaste för HV71 blir att identifiera en ny general manager som dels har erfarenhet av ligan, dels kan tänka sig att stanna över en längre tid. Jag tror inte att HV skulle må bra av ett oprövat kort just nu, särskilt då Anton Blomqvist är färsk i SHL-sammanhang och säkert skulle må bra av en rutinerad chef vid sin sida. Jag tänker på Thomas Johansson och Jan-Axel Alavaara. De har jobbat som sportchefer i ett flertal år och kan marknaden utan och innan. Thomas Johansson. Är han HV71:s nästa namn? Foto: SARA DAMNE / BILDBYRÅN JENNIFER ENGSTRÖM – Väldigt oroväckande skulle jag säga. Det är ett dråpslag och misslyckande, även om jag inte kan se hur klubben skulle ha kunnat göra något annorlunda. Jag förstår att supportrar och även personal internt är besvikna på Abbott, men vad hade man själv gjort om man fått samma möjlighet som honom? Det viktiga nu för HV71 är att kunna göra klart med en efterträdare tidigt. ”Tjomme” har nämnts som ett namn, kanske Per Kenttä skulle kunna vara ett annat? I min värld är det viktigt att få in någon med erfarenhet, som kan marknaden och som klarar av pressen som det innebär att leda Jönköpingsklubben. SANNY LINDSTRÖM – Helt klart en käftsm