Pierre-Edouard Bellemare – gentlemannen som blev en tjuv och stal våra hjärtan

Croissanter, baguetter, baskrar och ständiga hot om strejk. Det går att spalta upp hur många ord och fördomar som helst om Frankrike och det franska folket. Men inte ens om vi skrev tiotusen ord skulle ordet ishockey dyka upp på en lista över typiska franska företeelser.Cykling, fäktning, arrogans och fotboll är franska paradgrenar, men vi har inte lyckats gräva upp en enda lista över populära franska idrotter där ishockey ingår. Montpellier heter moderklubben. En stad mest känd för sitt fotbollslag, men när de vann sin hittills enda ligatitel 2011/12 satt Pierre-Edouard Bellemare på Waynes coffee i Skellefteå och fikade.Det var rätt imponerande av Leksand att hitta honom. Ett par svaga VM-turneringar och 29 poäng på 26 matcher i Rouen i Ligue Magnus (Frankrikes motsvarighet till SHL, döpt efter Magnus Wernblom). Inga mäktiga siffror, men flytten gick till Leksand och efter tre fina år i Hockeyallsvenskan vidare till Skellefteå AIK. Ett på pappret intressant nyförvärv som vi inte hade jättekoll på. Hans namn hade dock dykt upp allt mer ofta, och sista året i Leksand gjorde han fina 41 poäng. En billig breddspelare är ju aldrig fel. Med lite tur så skulle det kunna trilla in lite poäng. Ungefär så tror jag att de flesta av oss resonerade den där sommaren 2009.Men det blev mer än så. Otroligt mycket mer. Otroligt mycket bättre. Du är knappast ensam om att placera in Bellemare på en topp 10-lista över favoritspelare i Skellefteå AIK genom tiderna. Men vad är det då som gör honom så vansinnigt populär hos egentligen alla? Vi har listat några olika saker.ÖdmjukhetenSka man peka ut EN enskild sak, så är det Pierres ödmjukhet. När han kom hit bad han nästan om ursäkt och var oerhört tacksam över att ha fått chansen att spela och utvecklas i Sveriges bästa lag. I takt med just den utvecklingen förblev människan Bellemare densamma. Inga divalater, hårt arbete och en god lagkamrat.Nu har han gjort nio säsonger i NHL och ingenting har förändrats. Inga divalater, utan en schysst kille helt enkelt, som är lätt att tycka om. Både på och utanför isen. För vissa stiger framgångar och berömmelse dem åt huvudet, men han glömmer aldrig var han kommer ifrån och hur hårt han har fått jobba för att ta sig hit. LeendetEller charmen, eller vad du vill. Bellemare har Det. Man smälte på läktaren när han vände sig mot ståplats och var genuint lycklig efter att ha gjort ännu ett mål. Man smälte framför TV:n (under bortamatcherna) när han log och berättade vilket hårt och uppoffrande jobb som de andra hade gjort och vilken slump det var att just han petade in den avgörande pucken.SvenskanInte ens den mest radikala Liberalen eller Sverigedemokraten eller medlemmar i andra partier som kräver språktest för medborgarskap kan ha ett ont ord att säga om Bellemares svenska. I vanliga fall blir man lyrisk ifall Lee Goren eller Tom Kühnhackl kan ordet ”bortamatch” på svenska, men när Pi-Ed kom hit och behärskade få - färre - färst, och skillnaden mellan de och dem, så kändes han ännu mera som en av oss.KraftenDet räckte att hålla en hand på klubban och trots att han tydligt och klart var tvåa in i sargduellen kom han alltid ut med pucken. Vältränad, urstark och totalt orädd var tre ingredienser för dessa närkampsvinster. En kraftfullare spelare får man leta efter och när man dessutom kombinerar kraften med inställningen, så får man en spelare som nästan inte går att stoppa.SkottetNär Jonathan Hedström tränade med AIK, och syftet var att komma hem när vi gick upp, så var Jontes skott den grenen där det verkligen syntes att han var en nivå över de andra. Ett skott som han framförallt fick med sig från NHL. När säsongen 2013/14 startade hade Bellemare lagt sig till med ett liknande vapen. Han hade lyckats utveckla sitt skott otroligt mycket, och det är få som uppvisar NHL-klass på sin bössa, innan de flyttar över Atlanten.VinnarenKraften, leendet, skottet. Fina grejer, men om dessa egenskaper inte direkt mynnar ut i någonting så hjälper det ingenting. I Pierres fall gav dessa egenskaper oss en vinnare. Särskilt sista säsongen kändes det som att han lyckades med allt som han företog sig. Behövdes det ett mål i boxplay, gjorde han ett mål i boxplay. Handlade det om att sätta sig i respekt, så kom en stenhård tackling. Pierre-Edouard Bellemare gick i bräschen för den vinnarkulturen som rådde.Förhoppningarna Det här inlägget skulle ju handla om att han äntligen var tillbaka hos oss. Åtminstone de senaste 3-4 åren har han nämnts som en potentiell hemvändare. Han är ju trots allt 35 år. 36 år. 37 år! I somras var han ju trots allt 38 år. Vill ens NHL-lagen ha en så ålderstigen spelare i en fjärdekedja? Det borde ju stå en lång kö av lovande prospects som knackar på dörren.Men vi blev besvikna igen. Inte på Bellemare som så, det är klart att han vill spela där borta, med pengar och ära och allt vad det innebär. Han har dock flörtat med AIK och är ständigt på tapeten. Förhoppningarna är/var stora att få återstifta bekantskapen med Pierre, där han skulle ta en ledande roll i gruppen. Nästa gång han ryktas hit är han 39 år. Det hela stannar nog vid en fantasi.Det finns mer att skriva. Karin Granbergs oroliga löpning efter Robin Jacobssons vårdslösa tackling är värt ett helt eget inlägg. Likaså den nästan helt problemfria omskolningen till center. Vi skulle kunna gå igenom alla de 80 målen i den svartgula tröjan. Men vi avvaktar och hoppas att det sista kapitlet ändå inte är skrivet.